Utdrag ur Ds Ju 1986:5       

På inbjudan av regeringen hölls den 20 mars 1986 en konferens på Rosenbad med temat forskning och integritet.

Inbjudna var företrädare för olika forskningsområden, datainspektionen och andra myndigheter och organ vilka är inblandade i den forskning där människan ovetande om sin roll utnyttjas. Det följande är ett kort utdrag från den konferensen.

“Denna diskussion har blivit lite märklig när forskarna har blivit medborgarnas främsta och värsta fiender.

Jag tror att det finns en mera allmän oro inför det alltmer komplicerade samhälle som vi får. Denna oro kanaliseras och koncentreras kring datorer och datorstyrda processer, kring datorernas kunskap om medborgarna.”

Göran Herméren: Jag har blivit ombedd att säga något kort om vår praxis, våra regler och göra en snabb jämförelse med reglerna i European Science Foundation.

Det första kallar vi för forskningskravet. Samhället har som vi hörde i inledningen, ett krav på att forskning bedrivs och att den håller hög kvalitet. Den skall också inriktas på väsentliga frågor

Det ligger inte bara i forskarnas intresse, utan i alla medborgares intresse.
Kravet innebär att forskningsuppgifter och data som är insamlade för forskningsändamål inte får användas kommersiellt.

Om man gör en undersökning av folks fritidsintressen, så kan
man lätt föreställa sig att det skulle vara av kommersiellt intresse.

De som tillverkar joggingskor kan då få adress till dem som joggar och de som tillverkar tennisartiklar kan få adress till dem som spelar tennis.

Robert Erikson: Jag tycker man skall utgå ifrån ett antagande.

Vill man förstå människors handlande och förstå vad som händer med dem, då måste man känna till deras biografi och utgå från den aktuella situationen, annars förstår man relativt litet.

Denna enkla sats är grunden för att vi behöver longitudinell forskning.
Det är alldeles uppenbart,  det skall åter igen betonas att samhällsforskarna inte håller på med det här för sin egen skull.

Vi kan meritera oss genom att syssla med något historiskt material från 1700-talet, det går egentligen lika bra.

Men grunden till det vi håller på med, är ju att få fram en förståelse och kunskap om samhället – till medborgarnas nytta.

Denna diskussion har blivit lite märklig när forskarna har blivit medborgarnas främsta och värsta fiender.

Jag tror att det finns en mera allmän oro inför det alltmer komplicerade samhälle som vi får. Denna oro kanaliseras och koncentreras kring datorer och datorstyrda processer, kring datorernas kunskap om medborgarna.

Gunnar Hökmark: Longitudinella studier är intressanta, och värdet av dem kan jag givetvis inte bedöma. Men det är också så att Sverige är unikt, inte bara på det viset som tidigare sades här om att vi har ett särskilt ansvar. Vi är ju också unika på det sättet att här finns mycket material att samla in utan att människor känner till det.

Walter Korpi: Vi har haft den här uppdelningen, som vi har kallat för en fri
forskning. Forskarna har alltså haft förmånen och även rättigheten, att i stort sett själva avgöra vilka metoder de vill använda, vilka data de vill samla in osv…Vi har gjort den uppdelningen därför att den fria forskningen, liksom den fria pressen, ingår som en viktig del i den demokratiska processen. Vi har alltså ansett att detta bara kan lösas på det här sättet.

Robert Erikson: Och de kommer hit. Det är ju inte oväsentligt för forskare i andra länder att försöka lösa de problem de har. De söker sig till Skandinavien, därför att det i vissa fall går att göra studier här som de inte kan göra hemma. Det har den utomordentliga fördelen för oss att vi får en ström av hög kompetenta och kvalificerade forskare till Sverige, vilka på ett väsentligt sätt bidrar till och utvecklar svensk samhällsforskning och ger oss kontakter med den internationella utvecklingen osv. Ur den synpunkten lever vi i den bästa av världar.

Peter Westerholm: Jag är medicinsk rådgivare åt Landsorganisationen och därtill har jag ett akademiskt stödben. Jag är docent i arbetsmedicinsk epidemiologi. Det innebär att jag har personlig erfarenhet av arbete med register av olika slag, även med sådana register som innehåller information som uppfattas som känslig av många.
Det kan också på den samhällsvetenskapliga sidan gälla fördelningsfrågor. Det kan gälla välfärd eller dess motsats, som vi för enkelhetens skull kan kalla för ofärd. Det kan gälla utslagning och mycket annat. För detta behövs naturligtvis longitudinella ansatser. Inte bara för att beskriva fenomen som sådana utan även för att försöka förklara deras orsak.
Men det är alldeles klart att vi i en del fall tvingas att inte bara söka information i form av fakta till dessa frågeställningar, dessa förklaringar.

Vi måste också söka oss till människors upplevelser av det som händer, kanske även deras åsikter, deras värderingar. Och det är klart att detta för in oss på områden som inte är oskyldiga och om inte på något sätt är generellt neutrala. Detta kan då upplevas som ett hot av många.

Jag vill också påminna om det tredje och det är det acceptabla. Vad som är av medborgarna acceptabelt. Då kommer vi tillbaka till det här rollspelet litet grand. I grunden handlar det här om en politisk process. Det är interagerande mellan medborgarna och de institutioner som samhället har byggt upp, nämligen forskningsinstitutioner eller tillsynsmyndigheter. Det är en interaktion. Det är klart att det är en avvägning mellan ändamål och integritet och forskningens frihet. Inget av det här måste betraktas som heligt i och för sig. Det är en fråga om en avvägningsprocess där alla tre måste kunna maka på sig…Då kan man säga så här. Vi har ju egentligen
fyra olika roller. Vi har dem som gör forskningen, det är forskarna. Sedan har vi dem som forskningen utförs på. Det är subjekten eller medborgarna. Därefter har vi den tredje gruppen, som vi kan kalla för grindvakterna, de som ser till att det så att säga läggs upp spärrar på vägen så att det inte går för tokigt.

Bengt Pernow: Informerat samtycket – ja, det är ju lätt att säga tulipanaros – men hur ofta och i vilka sammanhang kan vi kräva det? När det gäller smärre undersökningar med begränsat antal individer är det möjligt, men när det gäller dessa stora register så används inte detta krav i dag, vad jag vet.

Där är det ju viktigt att gå till botten med det och studera
vad det är för faktorer – psykologiska, medicinska och sociologiska och andra – som gör att folk misshandlar varandra. Och det är klart att här kommer sådant som narkotika, alkohol och annat in i bilden från de personer som misshandlar kan man ytterst sällan få ett informerat samtycke.
Det är viktigt att inse att detta verkligen inte bara är ett komplicerat och svårt informationsproblem. Det gäller också helt andra realiteter. Det gäller den mycket reella oro och de mycket reella svårigheter som den här typen av forskning hotas av, om misstroende mot forskningen, mot sådana här undersökningar, får fortsätta att växa och ta sig sådana uttryck som har skett.
Är det möjligt att få till stånd en ökad känsla hos medborgarna i allmänhet att denna sorts information om levnadsförhållanden och individers förhållanden är viktig ur samhällets synpunkt?
Jag vill mot bakgrund av vad forskningsrådsnämnden nu konkret kan göra betona att detta är en mycket fundamental samhällsfråga och en fundamental politisk fråga.
Det rör sig om vilket samhällsklimat vi har, om synen på samhället som aktör, eller medel, gentemot medborgarna. Har vi det goda samhället eller är det ett samhälle av 1984 års modell?
Sedan är det frågan, om arkiveringen hos SCB skall ligga kvar där, eller föras över till riksarkivet. Jag vill höra om någon har synpunkter här. Att föra över banden medför i sig inga problem, men den kunskap som finns om hur man tar ut och hanterar banden för forskning måste byggas upp på motsvarande sätt hos riksarkivet.

Kurt Ove Johansson: Jag skall försöka fatta mig mycket kort. Först skulle jag vilja understryka att det är bra att denna konferens har kommit till stånd. Förhoppningsvis blir den ett startskott för en mer nyanserad debatt kring dessa frågor som ju är så utomordentligt viktiga.
Det ligger naturligtvis en mycket stor fara i att de frågor som vi diskuterar i dag skall föras på kvällstidningarnas villkor. Risken är då mycket stor att det helt onödigtvis skapas en avgrund mellan forskare och dem som är föremål för forskningen, som Bo Holmberg var inne på tidigare.

Sven Lundkvist: Jag skulle också försälja om jag fick 58 miljoner kronor, som det har rört sig om under de senare åren. Nu har jag inte dessa medel, men jag tycker det bör vara klart i denna diskussion att det är skillnad på saker och ting.

Vi är alltså beredda att gå in och hjälpa forskningen genom att ta hand om banden. Sedan tillkommer en rad saker som måste lösas. Självfallet är det kanske detaljer, men dessa får vi lösa senare. Dit hör också att vi inför en sådan anstormning måste få ökade resurser. Men det
kan lösas senare. Riksarkivet är alltså berett att ta sitt ansvar.
När det sedan gäller det som det här handlar om och som riksarkivet kan erbjuda, dvs.,förvaring och tillhandahållande, så är säkerheten ett mycket viktigt moment. Vi har nedsprängda lokaler i berget och förvaringssätt för dessa band, som jag tror i stort sett kan motsvara högt ställda krav på säkerhet. Dessutom är vi omgärdade av en rad lagbestämmelser
som vi självfallet följer.

Robert Erikson: Om man inför rätten att inte vara registrerad; skulle en stor del av befolkningen omedelbar begära utträda ur SÄPO:s register, ur kriminalregistret etc. det är dessa register som är de reella hoten. Det tror jag man måste vara medveten om. Det är dessa register som medför reella konsekvenser för medborgarna. Det händer saker och ting med dem som finns i de registren.

New World Orders starkaste maktintrument är avancerade teknologier – inklusive atomdrivna komplexa makroekonomiska styrsystem. Vari HAARP -anläggningar världen över är involverade. Hur påverkades de av katastroferna i Japan, eller var det just de som påverkade?

Trots att jag inte är religiös vänder jag mig till drottning Silvias bönbok. Det är en bön som har skrivits av ärkebiskopen Anders Wejryd. “Hjälp oss att bruka den livskraft du har lagt i din skapelse så att vi blir förvaltare och inte förbrukare, uppbyggare och inte nedrivare”.

Jag hoppas att  Sveriges regering med samarbete i the New World Order besitter tillräcklig intelligens för att förändra de groteska teknologiska strategierna!

10.04.2010 av Gina Rydland

Svensk översättning av orginaltexten som finns i länken ovan.

“De flesta organisationer för mänskliga rättigheter, sjukvårdspersonal, politiker och lagstiftare är omedvetna om vilka mänskliga experimet (HE, Human Experiment) som är i drift. Ännu färre vet hur man hanterar det, och vad det innebär i deras respektive yrke. En bredare undersökning krävs för att avslöja konsekvenserna för offren och samhället i stort.

Vissa konsekvenser blev uppenbara i mina samtal med offren (TI, Targetted Individual). År av upprepad förbränning av nervcellerna och den aggressiva stimuleringen av det endokrina systemet utmattar kropp och hjärna. Som en konsekvens därav förlorar offren förmågan att säkra sin ekonomi och bibehålla en stabil plattform för sina liv. Dessutom förändras uppfattningsförmågan på en undermedveten nivå, förprogrammerade triggerpunkter, kommer upp till ytan i medvetandet och kan leda till förändringar i personlighet och beteende. Provkörningar av ändrade flukturerande beteenden visar en variation beroende på längd och syfte, val av design och hur de enskilda hjärnorna responderar. De snabba variationerna i humör, perception och beteende skapar fysisk och psykisk stress i individen.”

Det har varit omfattande, systematiska kränkningar av mänskliga rättigheter av amerikanska psykiatriker, psykologer och neurokirurger under hela andra halvan av nittonhundratalet. Dessa brott har inträffat i ledande medicinska skolor med medel från Central Intelligence Agency (CIA) och den amerikanska militären. Experimenten har omfattat hjärnelektroder, LSD, hypnos, skapandet av manchuriska kandidater, utveckling av biologiska, kemiska och nonlethal vapen, och implantation av falska minnen och skapande av minnesförlust. Många experiment har gjorts på ovetande civila och utan de inblandades dokumenterade samtycke, utanför tillräcklig översyn, eller presentation för försökspersoner, eller någon meningsfull uppföljning. Eftersom sådana hemligstämplade, tankekontroll program utan tvekan pågår, bör det finnas krav på offentlighet för psykologer och psykiatriker att presentera eller offentliggöra inom de ämnesområden som rör CIA och militära kontrakt, precis som det finns för civila i relationer med läkemedelsföretagen.  Originallänken finns här: ingentaconnect

PSYKIATRINS HEMLIGA AGENDA – SKULLE SKAPA EN VÄRLDSREGERING

Redan under 1940-talet lade den internationella psykiatrin fram sin agenda. Man skulle skapa en världsregering med psykiatrin i topp. De skulle agera som femtekolonnare och ”styra och övervaka politiska aktiviteter”. De skulle infiltrera alla sektorer av samhället, juridik, skola, kyrka och medicin. Planen var att skapa en ”världsmedborgare” genom att utplåna religion, familjetradition och moral.

Idéerna om att psykiatrin som en politisk maktfaktor har funnits länge inom psykiatrin. David Ingvar krävde i SvD på 1980-talet en ”Rikspsykiater” som skulle stå över alla politiker. År 2007 hävdade psykiatriprofessor Wolfgang Rutz i Uppsala att ”alla politiska beslut borde föregås av psykiatriska konsekvensanalyser”. Men dessa planer uppstod redan på 1940-talet.

Psykiatrin har på mindre än ett århundrade genomsyrat samhället i en global omfattning, och det har inte skett av en slump. Klara, utarbetade och uttalade planer fanns redan på 1930-40-talet för att skapa en världsregering med hjälp av psykiatrin – som skulle agera som ett slags ”överjag” till regeringarna. Den 18 juni 1940 håller psykiatriker John Rawling Rees tal till Nation Council for Mental Hygien i London om hur detta skulle ske:

”Vi har gjort ett framgångsrikt angrepp på ett antal yrkeskårer. De som är lättast att angripa är naturligtvis lärarkåren och kyrkan, de svåraste är juridiken och medicinen … Om vi ska infiltrera andra människors yrkesmässiga och sociala aktiviteter, tror jag att vi måste imitera de totalitära staterna och organisera någon slags femtekolonnverksamhet.”

De var naturligtvis medvetna om det extremt dåliga rykte som psykiatrin hade under denna tid. Allt måste därför ske i smyg. Med hjälp av beteendevetare såsom Pavlov, Skinner och Watson skulle människan dompteras och bringas under kontroll. Man skulle gå via skolorna i första hand. Den nya ”världsmedborgaren” skulle där odlas fram, sakta, generation efter generation. Skolan togs över av psykologer och psykiatriker – först i USA. Det fanns ett tag mer beteendevetare, psykologer, kuratorer etc. än lärare i skolan.

Alva Myrdal tog över psykologiseringen av skolan till Sverige. Barbro Westerholm (fp) är en av dem som för traditionen vidare med sitt engagemang idag i den obskyra föreningen Sfph – psykföreningen som förespråkade rashygien. Syftet med Sfph är:

”Vi arbetar i bakgrunden som idégivare och riktar in oss på nyckelpersoner, på dem som jobbar i vården, barnomsorgen och skolan.”

Man skulle alltså i smyg, sakta odla fram en ny ”världsmedborgare”. Hur detta skulle gå till berättar John Rawling Rees, då en av världens mest kända psykiatriker under 1940-talet och en av grundarna till det psykiatriska världssamfundet (WFMH):

”Principerna för mental hälsa kan inte framhävas med framgång i ett samhälle där det inte finns en progressiv acceptans av ett världsmedborgarskap. Världsmedborgarskap kan spridas vitt och brett bland allt folk genom tillämpandet av mentalhälsoprinciperna.”

Vid stiftandet av WFMH höll G. Brock Chisholm, en av medgrundarna (även en av grundarna till WHO), ett inledningstal (inspelat och publicerat – i begränsad upplaga) som klart lade fram de strategiska planerna:

”För att uppnå en världsregering är det nödvändigt att från människor sinne avlägsna deras individualitet, lojalitet för familjetraditioner, patriotism och religiösa dogmer.”

Man skulle alltså inrikta sig på att spräcka kärnfamiljen, traditioner, religion och andliga värden. Men också moralen ansågs vara förkastlig enligt Chisholm:

”Vad är det för grundläggande störning som vi inte vet någonting om men som existerar i varje civilisation? Den enda psykologiska kraft som kan framkalla dessa perversiteter är moral, begreppen rätt och fel. Omtolkningen och till sist utplånandet av begreppen om rätt och fel är de eftersatta målen för praktiskt taget all psykoterapi … Om släktet skall befrias från dess förlamande börda av gott och ont så måste det vara psykiatrikerna som tar första steget.”

Och det ser ut som de är på väg att uppnå sina mål. Att de inte kan bota psykiskt störda människor tycks på intet sett vara störande för deras planer. Så länge de kan få mer resurser från politikerna – och det tycks inte vara några större problem. Vem styr vem?

Läs mer i kapitlet ”Den hemliga agendan” ur boken ”Välkommen Du Sköna Nya Psykiatriska Värld”: http://www.kmr.nu/pdf/den-hemliga-agendan.pdf
Kommittén för Mänskliga Rättigheter grundades 1969 i USA och 1972 i Sverige av Scientologi-kyrkan för att undersöka och avslöja psykiatriska brott mot de mänskliga rättigheterna och för att rensa upp inom den psykiatriska vården.
För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu

Den internationella övervakaren av psykiatrin
Kommittén för Mänskliga Rättigheter
Box 6039 , 129 06 Hägersten

Länk till Kontoret för Mänskliga Rättigheter

———————————————————————————————————

Med fokus på The American Psychiatry Association’s (APA), Diagnostic and Statiscal Manual of Mental Disorders (DSM)

Journal of Psycho-Social Studies 2003

Niccolò Machiavelli föddes i Florens (3 maj 1469 – 21 juni 1527), och var en italiensk politisk filosof under renässansen. Som statens tjänsteman i Florens blev Machiavelli nyckelpersonen i realistisk teori, av avgörande betydelse för senare studier i statsvetenskap. Hans mest kända bok: II Principles (Prinsen) var avsedd att vara en instruktionsbok för härskare.

Hans åsikter har kommit att beskriva smala egennyttiga beteenden som eftersträvas inom olika intressegrupper.

I kognitionsvetenskap och evolutionär psykologi , är Machiavellisk Intelligens (Politiska Intelligens eller Social Intelligens) förmågan till enhet i framgångsrika politiska engagemang i sociala grupper . Termen avser Niccolò Machiavelli ‘s Fursten ( 1513 ) och hypotesen i den teknik som leder till vissa typer av politisk framgång inom stora sociala grupper, går också att tillämpa inom mindre grupper, även inom familjen-enheten . Termen “vardagspolitik” infördes senare i förhållande till dessa olika metoder. Dessa argument är baserade på forskning av primatologer såsom Nicholas Humphrey ( 1975 ).

Sådana beteenden är:

• att skapa allianser
• beslutsfattande och bryta löften
• beslutsfattande och bryta regler
• lögner och sanningssägande
• skuldbelägga och förlåtelse
• missrikta och missleda

Historien om sovjetisk cybernetik följde en nyfiken båge. På 1950-talet var det märkt som en reaktionär pseudovetenskap och ett vapen i imperialistisk ideologi. Med ankomsten av Chrusjtjovs politiska “töväder”, var det dock sett som ett oskyldigt offer för politiskt förtryck, och det utvecklades till en rörelse för en radikal reform av det stalinistiska systemet av vetenskapen. I början av 1960-talet hyllades det som “vetenskapen i tjänst hos kommunismen,” men i slutet av årtiondet hade det förvandlats till en ytlig fashionabel trend. Genom att använda omfattande nytt arkivmaterial, hävdar Gerovitch att dessa fluktuerande attityder återspeglar stora förändringar i vetenskapligt språk och forskningsmetodik mellan ämnesområden, i maktrelationer inom den vetenskapliga världen, och i den politiska rollen av forskare och ingenjörer i det sovjetiska samhället. Hans ingående analys av vetenskaplig diskurs visar hur nyspråk i slutet av den stalinistiska perioden och Cyberspeak som utmanade det så småningom blandades in i “CyberNewspeak.”

Vetenskapen och kalla kriget: Gerovitch Math-Machines

Mål för föreningen:

- Att säkerställa en kontinuerlig och organiserad förbindelse mellan forskare vars arbete i olika länder är relaterade till olika sektorer inom cybernetik.

- Att främja utvecklingen av denna vetenskap och dess teknologiska tillämpningar samt spridning av resultat som uppnåtts inom detta område.

Föreningen har utvecklat och är fortfarande under utveckling av följande verksamheter:

- Anordnande av internationella kongresser i cybernetik och offentliggörande av förfarande som är relevanta för dessa kongresser.

-Sedan 1956 har 14 kongresser organiserats och hållits i Namur.

- Organisation av symposier och möten har tillägnats olika ämnen som rör cybernetik eller samarbete med olika med organisationer av liknande manifestationer.

- Kontakter med personer och organisationer som deltar i cybernetik:

1. granskning av vår cybernetik och vårt nyhetsbrev;

2. genom anslutna föreningar;

3. medlemmar uppmanas att representera föreningen på olika kongresser.

- Att sprida information om utveckling och tillämpning av cybernetik.

Ordförande: Professor Jean Ramaekers (Belgien)

Sekreteriatet: International Association for Cybernetics

Palais des Expositions,

Palace Andre Rijkmans,

5000 Namur, Belgien